Kolmården

Vilka dagar!! Örjan och jag blev inbjudna av Vildmarkshotellet i Kolmården, Norrköping. Det skulle bli en företagsvisning på två dagar.

Örjans dröm........

Vi kom dit i 2-tiden på eftermiddagen en dag i slutet av februari 2004 och fick kaffe o smörgås. Totalt var vi ca 20 personer. Personalen delade in oss i lag och så började äventyret.

I mitt lag var vi fem damer och det är klart att vi hade som mål att att slå de andre tre lagen. Vi for i jeep till Tropicanum och gick in och hamnade vid den stora poolen med......hajar, rockor och andra livsfarliga fiskar. Men lilla gula Nemo fanns också där, med fru. De fick veva på bra med sin lilla fenpropeller där bak för att de tvåmeters hajarna skulle komma på efterkälken.

Chocken, eller glädjen (vad man nu säger) kom ganska direkt. Jag skulle vara i poolen, tillsammans med dessa djur. Ombyte till baddräkt. Vi var två och karln fick också baddräckt, till allas lycka (utom hans). 

Vi fick ta oss upp för en massa trappor för att komma till ytan på poolen. Ner i poolen sänktes en bur (utan topp). Längst ner i buren på 3,5-4 meters djup låg stenar som vi skulle dyka efter och plocka baddräkterna fulla. 

En kille stod på kanten med en lång stav för att fösa bort de hungriga fiskarna från våra kroppar. För man var tvungen att simma fram till buren och där hade man varit ett lätt byte.

Jag simmade ut, dök ner i buren och försökte verkligen ta míg ner till botten, men jag flöt bara upp. Resten av gänget stod och såg allt genom en glasruta så jag beslöt mig för att i alla fall vinka till dem. För några stenar nådde jag inte.

Och sedan var det bara att ta skammen.....att inte ha lyckats. Men sedan berättade de för mig att salthalten var så hög, det var därför det var svårt att ta sig ner så djupt. Men vilken upplevelse! Jag skulle göra om det igen om jag bara fick.

Då var det bara att duscha av sig och vandra vidare i tävlingen , som vi nu insett var en variant på fångarna på fortet.

Det blev jag igen som skulle utmana. Men vad skulle kunna vara häftigare än hajar?

Alligatorer.......blev det. På med baddräkt igen. Som tur var så skulle jag vara i en bur igen. Mina lagkamrater fick hala ut mig i vattnet, förbi alligatorer som inte var speciellt intresserade av ett skrovmål.

Här inne var det verkligen en tropisk regnskog. Regnet öste ner och åskan mullrade och blixtrarna for över "himlen". Och det var nog det jag var mest rädd för. Men väl inne hos de bredkäfta djuren så glömde jag att vara rädd för naturfenomenen. 

Till saken hör att inne hos alla djuren så fans frågor, små lappar vi skulle leta upp och besvara. (Jag hittade ingen lapp under någon av alligatorerna) men väl i vattnet, som jag kunde fånga upp med en håv.

Den här gången fick jag inte duscha så jag tyckte jag luktade alligator.

Ni undrar kanske om Örjan slapp helskinnad ur det hela? Men nej då. Han fick sig ett möte med alligatorerna han också. Och sen fick han......stoppa ner händerna i en stor låda, med förbundna ögon och leta efter sin lilla lapp som låg antingen hos äckliga maskar eller de jättestora kackerlackorna. (Den här övningen hade jag nog stått över)

Sedan var det att leta lappar bland stora ormar, ludna spindlar och skorpioner, men det var ju en baggis!

Kvällen bland djuren avslutades med en visit i stallarna. Där fanns strutsar, lejon, giraffer och andra ofarliga djur.

Jag fick 20 minuter på mig på hotellrummet att försöka snygga till mig och få bort den värsta sältan och alligatorlukten.

Vi samlades och åt en underbar middag, drack gott vin och många glada skratt blev det när vi berättade om våra bedrifter. Tyvärr så vann inte mitt lag. Vi kom tvåa. Örjans lag hade en poäng mer än oss och fast de hade en urusel hejarramsa (jämför med vår) så kammade de hem det stora priset. En souvernirmugg och flasköppnare. Vi är ju gifta så han ska ju dela med sig allt till mig!

Åt en god frukost. sedan bar det av i jeeparna igen. Och nu skulle vi besöka delfinerna. Dessa strömlinjeformade däggdjur som man bara vill....smeka och pussa. Men det fick vi inte. De är så otroligt känsliga för tvål, shampo0 m m. Så vi fick nöja oss med att titta på dem där de simma omkring.

Min 50-års present hoppas jag är påtänkt. För man kan i mindre sällskap på 4 personer få bada med dem och det är min nästa stora dröm. (Örjan vet om det).

Nu skulle Örjan få sin dröm uppfylld. Jeeparna stannade framför två stora järngrindar med varningstexten. STIG EJ UR BILARNA.

Men det gjorde vi. Efter att man instruerat oss att ej röra oss fort, att inte ha något löst på oss, så öppnades grindarna och vi, en grupp på 10 personer fick gå in. Vargarna var verkligen nyfikna på oss. De hoppade upp på oss som hundar gör. Örjan fick många blöta pussar (jag var lite lite rädd, så jag vände mig om). Men vilken upplevelse!

Om vi ville så fick vi prova på hinderbana på hög höjd. Men där går gränsen för både Örjan och mig. Att dansa med vargar, simma med hajar och klia skorpioner bakom örat ja det kan vi tänka oss men höjder. Nej tack. Men en kille i gruppen han tordes.......15 meter upp i en telefonstolpe, ställa sig på den lilla ytan längst upp för att sedan svinga sig ca 1 meter framåt för att nå en trapets. Starkt gjort. Men som sagt var inget för oss.

Några underbart trevliga dagar var slut men har vi tur så blir det många fina kort att sitta och titta på där i gungstolen om 30 år.

Vi hinner knappt hem förrän vi planerar nästa äventyr. Vad sägs om Saas-Fee?