Lapplandsresa

Varken jag eller Örjan har varit så långt norrut som till lappland. Men nu har det alltså blivit av. Vi klev på tåget en novembereftermiddag 2004 i Göteborg. Nu hade vi ca 24 timmars tågfärd framför oss. Vi hade ju dåliga erfarenheter från att sova på tåg i Tyskland/Italien. Men den här resan var faktiskt riktigt bekväm.

Målet var Björkliden i Lappland.

Det var en by som bestod av 32 personer. Fjällen runtomkring och Torne Träsk, den stora sjön som aldrig blir varmare än ca 12 grader. Isen lägger sig runt lucia.

Efter ett dygn var vi framme. Vårt bagage kördes upp med bil. Själva gick vi och pulsade i snön (det var ju kul) de ca 400 metrarna upp till hotellet. Starkt uppför hela tiden.

Nu hade vi en stund på oss att byta om till middagen. Och hungriga var vi allihop. Älgköttsgryta. Mums för en svensk som kommer från Bohuslän. Mycket trevligt sällskap av bl. a Ines och Bengt från Varberg.

Efter middagen var Åsa Kullin hos oss och visade ett bildspel med underbara foton från Abisko/Björkliden med omnejd. Efter det var det en filmvisning om späckhuggare.

Det blev inte så sent i säng för morgonen efter skulle vi upp i ottan.

07,30 skulle bussen gå från Björkliden-Bogen(Norge). Vi åkte Nordkalottvägen. Underbart vacker med lapporten som följde oss hela vägen. Den här vägen skulle jag vilja åka på sommaren också.

Lite försenade anlände vi till båten Clipper som vi gick ombord på. Resan var så vacker, den gick på smala vägar via Riksgränsen (jag hade tagit sjösjukepiller).

Bylsat på oss kläder hade vi gjort rejält, och tur var det för det blåste en hel del. Nu var det bara att sätta igång att spana. Spana efter späckhuggarna.

Örjan hade valt att gå ut i en Zodiac-flotte. Så han fick på sig räddningsställ och tillsammans med några andra gav de sig ut i fjordarna.

Jag skulle snorkla! Men.....något hade gått fel. Jag skulle inte vara ombord på Clipper utan en annan båt som hette Clipper Cruiser. (Ingen hade nämnt det för mig). Så en liten båt kom och hämtade mig för att ta mig till den andra.

I båten mötte jag en kvinna och hennes bror. De skulle också ut och leta späckhuggare. Jag var ju så klart glada att de ville köra mig. Kvinnans man arbetade i Norge och nu hade hon tagit sin bror med sig upp på lite semester.

Ja, så kom jag äntligen ombord på "rätt" båt. Fick sätta på mig torrdräkt, cyklop och snorkel. och sedan skulle jag ner i samma lilla båt igen. Hmmmm. Ja de hade inget emot det.

Hon ( Inga-Lis Drugge) till och med tog kort med sin kamera och lovade att maila dem till mig när hon kom hem till Uppsala igen. (Bara för att du ska få se hur jag ser ut i den munderingen också). Och så här ser det ut !

Vi åkte precis överallt, men inte en ända liten/stor späckhuggare i sikte. Totalt var vi ute i 6 timmar och jag började misströsta. Jag ville i alla fall ner i vattnet och snorkla lite.

Precis när jag skulle hoppa i så anropades vår båt: Har du den svenske snorkeldamen ombord? Vi var tvungna att vända tillbaka. Snöpligt, men det hade i alla fall varit en jättefin tur. Underbar natur och mycket trevligt sällskap.

Ombord på Clipper Cruiser igen och klä om. Ner i den lilla båten och fort tillbaka till Clipper och Örjan som väntade på mig.

Full fart med båten in till Narvik där vi skulle ta tåget tillbaka till Björkliden.

Det är inte många timmar som det är ljust här uppe. Men dessa underbara färger. Blått, blått och blått!

Nu var det underbart att duscha. Och att få god mat i trevligt sällskap. Jag träffade en kvinna som bodde här och hon var ute med sin fågelhund. I morgon skulle han få ge sig ut på ripjakt. Oj vad jag önskade att jag hade kunnat följa med. Men det blev tidigt i säng. För oj vad trötta vi var.

Hotellet ligger alldeles bredvid lapporten. Och på förmiddagen gick Örjan och jag ut för att se oss omkring. Och där....lite i molnen.....låg den

Klockan är ungefär 10,00 och de blå ljuset kommer och går. Solen försöker tränga sig fram och lyckas ibland. Vi går en bit upp på fjället. Det blåser och börjar snöa.

Örjan får syn på några spår. Kan det vara fjällräv? Eller kanske rödräven som nu kommit upp i de här trakterna också. Vi vandrade vidare och kom till Syndafallet.

Stora istappar och snöhäng. Vackert som en dag med det blå/gröna vattnet.

Nu var det snart dags för lunch och att packa våra väskor och ge oss av hemåt med tåget igen. Men först ville vi stå länge och se på

Lapporten!

Vi kan mycket väl tänka oss den här resan igen. För att se späckhuggarna men kanske också åka upp i juni/juli. Se ljuset, och myggen har inte hunnit komma då.

För det skulle vara alldeles underbart att återse den här lilla byn igen!

Den här lilla rackaren måste väl ändå ha hamnat fel? Eller kanske finns det kryp som gillar snön?

Nu väntar jul o nyår som vi firar hemma. Men nästa resa är planerad. Det blir Stockholm igen!