Madeira

Bröllopsresan gick till Madeira. Vi åkte den 8 juli-2001 ner till värmen och en luftfuktighet på 92 %. Visst hade jag flugit förut men bara inrikes. När vi gick ned för landning och jag fick se palmerna under mig så knöt det sig i magen, vad vackert och annorlunda. Nu hade de byggt ut landningsbanan, men den var verkligen kort i alla fall.

Flyget skulle gå vid 9,00-tiden, men vi skulle köra från Munkedal till Köpenhamn, så när vi kom hem från Käringön så skulle vi sova en stund, hade vi i alla fall tänkt oss. Men ett fruktansvärt åskväder bröt ut och det var så varmt så någon sömn blev det inte. Vi packade in i bilen och åkte vid 22,00 och var i Köpenhamn kl. 04,00 så det blev en lång väntan på flygplatsen. Men vi var i alla fall på väg.....

Vilken värme! Eller egentligen så var det luftfuktigheten som gjorde att det kändes så varmt. Men luftkonditioneringen stod på för fullt (undrar just om det blev fuktskador).

Alla dessa blommor, jakarandaträd, hibiskusar stora som träd eller i häckform.

Vi gick en levadavandring på nästan 1 mil och det var det verkligen värt. Mimosadalen var underbar och luktade underbart.

Vi gjorde ett besök i Nunnornas dal (berodde kanske på att jag egentligen skulle ha konverterat till nunna i februari 2000, innan jag träffade Örjan alltså). Det var verkligen en by som man kan säga att Gud glömde. Kastanjelikören de tillverkade smakade verkligen pest och pina, men etiketten var fin.....gjord på skrivmaskin. Där spatserade en man med en get hängande i nävarna, han stannade och småpratade med människor han träffade så det var ingen större brådska. Vägen till Nunnornas dal var verkligen en hisnande resa på väg som hade stup på båda sidor.

Vi besökte också Santana. Vi var tvungna att försöka hitta en skoaffär. Mina sandaler hade gjort sitt. Vi hittade en affär med massor (då menar jag verkligen massor) med skor. Men alla var i kartonger så man var tvungen att öppna varenda kartong för att se vad som låg i. Nu är det så att Portugisiska kvinnor har väldigt små fötter och jag har stora. Expediten kunde inte ett ord engelska men vi visade med våra händer att skorna måste vara större. Örjan lyckades hitta ett par som jag kunde få ner fötterna i och jag tror expediten var gladare än vi.

Naturligtvis åkte vi släde. Slädfärden gick på kullerstensgatorna ibland blev vi omkörda av bilar. Två män sparkade släden i en rasande fart och det kändes ganska märkligt att åka släde mitt i sommaren.

Nu höll jag på att glömma Gonzalez, han som jobbade dygnet runt. Det var han som serverade frukost, sopade bordet med sin lilla borste (som han troligen ärvt av sin far). Det var också Gonzalez som serverade drinkar sent på kvällarna. Och innan vår vecka var slut så kom vi på att det var han som skötte fyrarna ute vid kusten. De som såg ut som en stor spindel.

Inte en enda gång badade vi under vår vecka på Madeira, kanske hade vi annat göra det, var ju trots allt vår bröllopsresa.

Men något hände: Så häng med till Köpenhamn 2001