Valsafari 24 aug-2004

Ja valsafari, vart åker man då? Vi hade hört att de sett en val här i Bohuslän. Örjan och jag tog en tur till Byfjorden Uddevalla. Gick ut på en halvö.

Klart att jag hade i tankarna att kanske, kanske skulle jag kunna få se en ryggfena. Men chanserna skulle ju vara otroligt små. I havet som är så stort.

Vi hade suttit i en halvtimme......Örjan skrek: Där är hon! Och visst långt därute kunde jag se en val, en nordlig näbbval, även kallad dögling. 6 meter lång och 1-2 ton tung. Hon dök, kom upp igen för att andas. Så fortsatte hon sin simtur. Under vattnet.

Vi satt kvar. Och plötsligt såg vi den igen. tro det eller ej....men hon kom simmande mot oss. Videokameran var redo, men inte på.......(upptäckte vi när vi kom hem och skulle se de fantastiska vi varit med om). Men några kort blev det i alla fall.

Valen simmade ca 75 meter från oss, dök, sprutade ut vatten ur sitt andningshål. Vi stod förstummade. Vilken lycka. Mitt inne i stans havsvik, simmade detta stora däggdjur och verkade trivas alldeles utmärkt. Det var väl sillen hon gillade kan jag tänka mig.

Två dagar senare åkte vi tillbaka igen och jovisst, klart valen visade sig igen. Vi var väldigt många som gjort viken ett besök. Den här gången hade vi videokameran på.

I ortstidningen kunde vi läsa att det antagligen var en hona. Och har varit i viken i ca 1 vecka. Jag följer hennes väg och hoppas hon tar sig ut ur viken helskinnad när sillen är slut. För detta är ju inte hennes rätta plats på jorden.

Näbbvalarna är de minst kända valarna. De lever vanligtvis långt ute till havs och dyker djupt för att komma åt fisk och bläckfisk. Huvudet liknar mycket en delfins. och har en välutvecklad ekolokalisering.

Jag har ju tidigare upptäckt elementet vatten och den här upplevelsen gör mitt intresse än mer större. (Jag hade stor lust att slänga mig i vattnet o ta på valen, men lite otäckt skulle det nog vara, för den var stor, jättestor).

Den 28 augusti sågs valen sista gången inne i Skeppsviken. Kanske har hon ledsnat på oss eller så är sillen slut. Men på samma gång känns det bra att hon gett sig ut i havet. Kanske träffar kompisar och får äta bläckfisk igen.

Valen.....är tillbaka igen den 1/9-04. Jag vet inte om jag blir glad eller ledsen. Visst vill jag se den igen men hittar hon inte hem????

Den 2 september gick valen in till en strand, körde fast men lyckades med egna krafter ta sig loss och simma utåt igen. Kan hon trots allt vara sjuk ? Jag följer hennes öde med stor spänning.....

4 september-04. I dag dog "min" val. Sönderstressad? Inte fått mat nog? Sjuk redan när hon kom in till oss? Jag måste erkänna att jag känner sorg.....hon var ju så pigg för bara någon vecka sedan. 

Hon var en han! Döptes till Valder. Dog utav svält. Magen var alldeles tom förutom några musselskal. Tänk att jag stått och beskådat ett vackert djur som var utsvultet. Tanken får mig att må illa. Till mitt försvar har jag bara.....jag visste inte bättre.

Späckhuggarsafari.......!!?? Tankarna har börjat snurra i våra huvuden. Det skulle väl vara något för oss !